Igår var det två årsedan jag förlorade min bästa vän, mitt ljus i allt mörker, jag saknar han så mycket att det gör ont i hela kroppen på mig...

Jag skulle göra vad som helst för att få se honom igen, så bara för en sekund, bara gör att berätta för honom hur mycket han betyder för mig och hur mycket jag älskar honom!

Jag trodde inte att jag någonsin skulle träffa någon som Mattias, alla borde ha en vän som honom, tror ioförsig inte att det finns många sådana, hans familj och vänner betydde/betyder allt för honom!

Jag och Mattias var inte bara vänner, vi var bästavänner, vi var varandras själsfrände(och nej jag menar inte att vi var kära utan... jag hoppas ni fattar) jag var så nära syster det gick att vara utan att vara det genom blod.

Jag gillade livet och kände mig lycklig för jag hade hittat min bästa vän i hela världen sen blev det den 26 April 2012 och min syn på livet förstördes, jag förstår inte hur Gud kunde ta just honom den mest underbara människan när det finns så många hemska... :'(

Jag vill även ge ett "shoutout" till hans familj... Ni är familj och det kommer ni alltid att vara, jag älskar er och är det något, vad som helst så finns jag där för er ALLTID!!