Idag har vi en sådan dålig kväll igen...

En dag där jag bara vill försvinna, vill försvinna från allt och alla, vill till pappa och Mattias :(

Jag önskar varje sekund att dom kunde komma tillbaka så jag kunde få mitt liv tillbacka så som det var innan, när min pappa dog trodde jag aldrig att jag skulle få träffa någon som betydde så mycket för mig som han gjorde men det gjorde jag, jag fick äran att träffa Mattias och inte bara träffa utan faktiskt bli bästa kompis med honom.

Jag kommer aldrig att känna den känslan att vara riktigt lycklig igen, jag borde för hans skull men jag kan bara inte, jag borde vilja leva för hans skull men ibland känns det bara så hemskt, ibland känns det bara skit och att jag inte orkar längre, men jag vill inte att min familj och mina vänner ska behöva gå igenom det jag har och fortfarande går igenom så jag kommer stanna kvar för deras skull. Oroa er inte, jag ska leva för er skull och för Mattias skull.

Jag vet att vissa säger att dom finns där för dig i vårt och torrt men efter Mattias bortgång så märkte jag verkligen vilka som var mina riktiga vänner och vilka som bara låtsades.

Jag vill bara påpeka att jag skriver inte detta för att få någon typ av uppmärksamhet utan jag skriver bara av mig lite för jag behöver det ibland...

Igår var det två årsedan jag förlorade min bästa vän, mitt ljus i allt mörker, jag saknar han så mycket att det gör ont i hela kroppen på mig...

Jag skulle göra vad som helst för att få se honom igen, så bara för en sekund, bara gör att berätta för honom hur mycket han betyder för mig och hur mycket jag älskar honom!

Jag trodde inte att jag någonsin skulle träffa någon som Mattias, alla borde ha en vän som honom, tror ioförsig inte att det finns många sådana, hans familj och vänner betydde/betyder allt för honom!

Jag och Mattias var inte bara vänner, vi var bästavänner, vi var varandras själsfrände(och nej jag menar inte att vi var kära utan... jag hoppas ni fattar) jag var så nära syster det gick att vara utan att vara det genom blod.

Jag gillade livet och kände mig lycklig för jag hade hittat min bästa vän i hela världen sen blev det den 26 April 2012 och min syn på livet förstördes, jag förstår inte hur Gud kunde ta just honom den mest underbara människan när det finns så många hemska... :'(

Jag vill även ge ett "shoutout" till hans familj... Ni är familj och det kommer ni alltid att vara, jag älskar er och är det något, vad som helst så finns jag där för er ALLTID!!